emmaochebbe

Då har man för första gången fått uppleva hur lång tid dom tar på sig på barnakuten. Började igårkväll då jag tyckte innan han la sig att han blev som stel i både armar och ben och var alldelels kall svettig. Det tröstades med ett par bröst som vanligt..

Idag när jag la honom i vagnen så hände samma sak, stel, kallsvettig och nu for ögona upp. Svårt och förklara men blicken blev märklig, och så höll det på några gånger på raken. Jag har aldrig varit sån som ringer till sjukvårdupplysningen så fort det händer ngt, snarare att jag går och väntar om det händer värre saker. Men när det gäller Ebbe kommer jag nog vara extra försiktigt, bättre att ta det säkra före det osäkra.

Första jag gjorde var att slå upp "anfall" på internet och där kom ju självklart epilepsi upp... JAG VILL INTE tänkte jag. Men när vi väl va på plats så var puls och syreupptaget helt i ordning och läkaren sa att man inte kunde säga exakt var det var som var fel. Kan vara epilepsi, kan vara sura uppstötningar, kan vara kramper i magen. Vi skulle avvakta och se men hon trodde inte vi skulle komma tillbaka nå mer, skönt och höra.

Sen märkte hon även hur torr han var på magen så tusen tack Frida för krämen. Den skulle man smörja in massor.. vart dålig på det annars kunde han börja få eksem och det vill jag inte heller..

Dom är sju jävla trevliga på barnakuten alltså, haha, har varit där en gång men än så länge är jag nöjd. Nackdelen bara är att det ska ta sån himla tid..
Det var ett par där som hade varit där i fem timmar... tur att vårat bara tog 1,5 timme men ändå. Kan väl skynda på det hela lite.. men så är det ju alltid inom sjukvården. Nu håller vi tummarna att Ebbe inte himlar så med ögona och att det stela endast är lite kramper...

Hur mycket jag än skulle vilja vara hemma med min son och mysa när han varit "sjuk" så kan jag inte det, han får mysa med sin farmor och farfar för tredje kvällen i rad, tur det bara handlar om några timmar. Nu ska tapeterna upp.....