emmaochebbe

har fått FYRA tänder nu... Fyra stycken. Det konstiga är att framtänderna har inte kommit ännu utan det är dom tänder som sitter bredvid, tycker jag var märklgit men så sa frida att Hannes hade haft det... Herregud, min lilla Ebbe kommer se ut som en vampur snart när gaddarna tittar fram på riktigt. Oj oj oj... Nej, barn är nästan sötast utan tänder. Haha...

Igår tlåg jag och grina till teven mån ni tro, jag grina och grina... jag kollade på en dokumentär om två små tjejer som hade progeria tror jag det hette, man åldras i förtid. Gud så söta dom var, och jag blev alldelels rörd när dom fick göra något som som tyckte om, ena tjejen älskade att bada men blev alldelels för kall om hon badade för länge så föärldrarna köpte en våtdräkt. Visst, det skulle kanske vilken förälder som helst tänka på men när det handlar om sjuka barn och man riktigt ser hur lyckliga dom blir av att få göra saker som dom gillar, då brister det för mig. Jag blir så glad inombords... Det var ett rörande program.

Jag vet inte hur ni andra gör när ni går o lägger mig men jag är lite utav en speciell tjej, eller ska jag säga märklig. Jag har liksom börjat legat och tänkt massa otäcka saker som ska hända mej o min familj. Det är som att jag tror att jag ligger och drömmer men i själva verket så hittar jag på historier precis innan jag går och lägger mig. Och det är oftast otäcka saker. Jag tänker på Ebbe och hur han gör sig illa på diverse saker, tex, ramlar och slår sig, slår upp ögona i bordskanten, springer med en penna och den hamnar rakt i ögona, ngn kidnappar honom, marko åker iväg med bilen och blir påkörd. Jag tappar Ebbe när vi är i djurparken så han hamnar hos isbjörnarna... Är det inte märkligt???
Varför tänker jag såhär för?
Jag borde tänka på hur lycklig jag är? Eller Ebbes många framsteg?

Jag är ävl rädd att förlora det jag har fått antar ja....

Nehe,, nu hör jag ngn ligga därinne och snacka.. Haha...
HAn har iaf börjat ålat sig bakåt utan att egentligen tänka på det tror ja. Jag kan läggga honom på en plats sen lite senare har han förflyttat sig bakåt. Roligt...

Han älskar att gå, han vill gå coh hålla våra fingrar hela tiden.. Snart kommer han säkert att prova på att ställa sig upp med hjälp av möbler, och då vet jag en som kommer bli rädd, JAG. Rädd att han ska trilla ner rakt i bordkanten med sitt underbara perfekta ansikte. =)